Tänk dig att du är aktiv i en rörelse som kämpar för en viktig sak. Där träffar du en manlig eldsjäl som brinner lika mycket som du och vill att ni tar aktionerna vidare, bortom lagens gränser. Han är dessutom flörtig och charmig, snart har ni inlett en passionerad romans. Det är i alla fall vad du tror. Men i själva verket är han infiltratör från en specialavdelning inom poliskåren, vars främsta metod är att gillra kärleksfällor. Nästan alla aktionsgrupper i Storbritannien har infiltrerats av »spycops«, och över hundra kvinnor har inlett relationer med dem. Samtliga har farit mycket illa.
Text: Helena Brors | Foto: Deviant Art
Sedan 1960-talet har infiltratörer från den brittiska polismakten utsatt tusentals intresseorganisationer för spionage, brottsprovokation och sexuellt utnyttjande. Poliser under täckmantel har haft som modus operandi att förföra kvinnliga aktivister, ha längre kärleksförhållanden med dem och försvinna utan ett spår när de har samlat in tillräcklig information om deras politiska förehavanden.
Spycopsskandalen, som den kallas, utbröt i slutet av 2010 och början av 2011, när brittiska medier uppmärksammade att polisen Mark Kennedy hade infiltrerat miljörörelsen genom att snärja flera kvinnor, som värnade om djur och natur, med honungsfällor. Sedan dess har dagstidningen The Guardian publicerat hundratals ytterligare avslöjanden om spionpoliser och de skador de har åsamkat.
NATIONALSKANDAL
Kvinnliga aktivister som protesterat mot missförhållanden och orättvisor blev utnyttjade av förklädda snutar.
Foto: Policespiesoutoflife.org.uk
Det rör sig om två polisenheter. Den första är Special Demonstration Squad (SDS), som bildades 1968 i syfte att infiltrera Vietnamrörelsen. Den andra är National Public Disorder Intelligence Unit (NPOIU), som bedrev identisk verksamhet utanför Storlondon. SDS upplöstes 2008 och NPOIU 2011. Deras spioner övervakade anarkister, veganer, apartheidmotståndare, fackombud, skolagamotståndare, irländare, soppköksvolontärer samt personer som samlade in pengar till svältande barn i Biafra. Statsfiender helt enkelt.
Sina alias skaffade infiltratörerna på samma sätt som titelterroristen i Frederick Forsyths roman »Schakalen«; de brukade födelsebevis från döda barn för att skapa pass och identitetshandlingar. Barnens familjer informerades inte.
Kärleksbreven de fick var alla väldigt lika. Infiltratörerna uppmanades att ha »flyktiga, förödande förhållanden« med gruppmedlemmar. Förhållandena slutade alltid med att mannen föreföll ha ett mentalt sammanbrott.
Över hundra kvinnor ingick förhållanden med infiltratörer. Kärleksbreven de fick var alla väldigt lika. Förhållandena slutade alltid med att mannen föreföll ha ett mentalt sammanbrott. I SDS yrkesmanual uppmanades infiltratörer att ha »flyktiga, förödande förhållanden« med gruppmedlemmar. Endast gifta poliser fick bli spioner. En fru ute i den »äkta världen« skulle ge stabilitet och motverka den eventuella frestelsen att byta sida under infiltrationen.
När skandalen utbröt bildade en grupp kvinnor, som hade fallit offer för polisspionerna, stödorganisationen Police Spies Out of Lives (PSOOL). I december 2011 inledde åtta av dess medlemmar en gemensam rättsprocess mot Scotland Yard och polischefernas organisation Association of Chief Police Officers. Kvinnorna hade haft sexuella förhållanden med fem polisinfiltratörer från 1987 till 2010. Det kortaste förhållandet hade varat i sju månader. Det längsta hade varat i nio år. En av kvinnorna är Helen Steel, som blev internationellt känd under McLibel-rättegången 1997.
Kvinnorna menade att infiltratörerna hade utsatt dem för brott mot Europakonventionens artiklar 3 (ingen får utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling) och 8 (var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv). Oktetten väckte även civilrättslig skadeståndsklagan för bedrägeri, övergrepp, maktmissbruk i offentlig tjänsteutövning och oaktsamhetsbrott.
I november 2012 hölls den första domstolsförhandlingen. Polisens advokater yrkade på att rättegången skulle ske i hemlighet i Investigatory Powers Tribunal (IPT) – domstolen med utredningsbefogenheter. Där skulle kvinnorna inte ha automatisk rätt till muntligt hörande eller möjlighet att korsförhöra vittnen, se bevisning eller överklaga domen. Kvinnornas advokater bestred yrkandet.
I januari 2013 avgjorde domare Michael Tugendhaft att de folkrättsliga åtalspunkterna skulle behandlas separat i IPT och att de civilrättsliga skadeståndskraven skulle prövas i en öppen rättegång. I juni 2015 gick två av kvinnorna med på att göra upp i godo med polisen. I november samma år gav Scotland Yard sju av kvinnorna en offentlig ursäkt.
Den sjätte mars 2014 tillkännagav dåvarande inrikesminister Theresa May att en offentlig utredning av Spycops-skandalen skulle tillsättas. Processen inleddes den 28 juli 2015 och uppdelades i moduler indelade i segment. När ordföranden Sir Christopher John Pitchford dog i oktober 2017 tog Sir John Mitting över klubban trots protester från offer. Mitting, som är medlem i herrklubben Garrick Club, är ökänd för att vara gammalmodig. Föga oväntat lät han 50 polisinfiltratörer avlägga vittnesmål anonymt.
Den första juni 2018 lanserade PSOOL tillsammans med kosmetik- och hudvårdsföretaget Lush upplysningskampanjen #SPYCOPS. Affischer föreställande en polisinfiltratör och polistejp med trycket »Polisen har gått över gränsen« sattes upp i butikers skyltfönster. På Lushs hemsida fanns en 90 minuter lång informationsfilm om en vänsteraktivist, som upptäcker att hennes älskade är polisspion. Kunder tillhandahölls vykort att skicka till dåvarande inrikesminister Sajid Javid med begäran att infiltrationsutredningen skulle utvidgas till Skottland och Nordirland. Flera av Lushs expediter blev hotade med våld och efter en vecka lades kampanjen på is för de anställdas säkerhets skull. I ett öppet brev i The Guardian berömde två ex-fruar till polisinfiltratörer kampanjen och konstaterade att den hade åstadkommit mer på en helg än vad utredningen hade gjort på tre år. Flera andra uttryckte stöd och Lush återupptog #SPYCOPS.
Den andra november i år inleddes det första segmentet i den första modulen i den offentliga utredningen. Polisens försvarsadvokat erkände att polisinfiltratörerna hade sårat kvinnorna de fört bakom ljuset och de döda barnens efterlevande något enormt. Han undvek att besvara frågan om huruvida polisinfiltration av politiska grupper fortfarande förekommer i England och Wales.
Över tusen grupper har utsatts för polisinfiltration.
Över tusen grupper har utsatts för polisinfiltration. Exakt hur många är oklart. Nya yppanden om vilka organisationer SDS spionerade på kommer ständigt. Bara under utredningens första dag namngavs hela 44 nya grupper.
Endast tre högerextrema grupper infiltrerades och i de fallen förekom inga honungsfällor. Kvinnorna som förfördes och i vissa fall befruktades hade inte gett sitt samtycke till gifta polisspioner, utan till politiskt medvetna eldsjälar, som älskade dem (trodde de). Den brittiska staten har begått massvåldtäkter via ombud.