Kvinnoseparatism – eller diskriminering?

Vilka är de juridiska möjligheterna och begränsningarna för kvinnoseparatism? Går det att stänga dörren och säga »män är inte välkomna« utan att göra sig skyldig till diskriminering? Här visar Kvinnotrycks juridiska expert Susanna Eriksson vilka verktyg som behövs för att motivera olika former av kvinnoseparatism ur ett juridiskt perspektiv.

Text: Susanna Eriksson | Foto: Ponds (OBS! Bilden är arrangerad, och mannen har ingen personlig koppling till det som förekommer i texten.)

Av Regeringsformens 2 kapitel 13 § framgår att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön om inte föreskriften utgör ett led i »strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor […]«.
Diskrimineringslagen är den lag som hanterar frågor om diskriminering. En av diskrimineringsgrunderna är kön. Diskrimineringslagen omfattar områden som utbildning, arbetsliv, näringsliv (erbjudandet av varor, tjänster, bostäder och anordnandet av allmänna samman­komster), socialförsäkringarna med mera.

Att kvinno- och tjejjourer är könsseparatistiska är lika lite diskriminering som att idrottsföreningar har herr- och damlag. Men för utåtriktade aktiviteter gäller särskilda regler.

Vad som inte omfattas är ideella föreningars egen verksamhet, till exempel samtalsgrupper för tjejer som arrangeras av tjejjouren ideellt, eller kvinnojourens skyddade boende. Att kvinno- och tjejjourer använder sig av könsseparatism är alltså lika lite diskriminering (i juridisk bemärkelse) som att idrottsföreningar har herr- och damlag. På samma gång är det viktigt att hålla koll på att offentliga tillställningar som är öppna för alla att komma till utan föranmälan, det vill säga evenemang som riktar sig till andra än bara föreningens medlemmar, faktiskt faller under diskrimineringslagens bestämmelser och att inga undantag medges.

Vill jouren anordna en kvinno- eller tjejseparatistisk filmkväll är det därför bra att i inbjudan ange att det krävs anmälan, på så vis är det inte en offentlig tillställning och den kan därmed vara separatistisk. Filmkvällen måste fortfarande vara ideell, det ska inte finnas något vinstintresse eller yrkesmässighet i filmvisningen. Samma sak gäller även om en föreläsare inbjudits för att hålla en (förhoppningsvis) intressant föreläsning och ni tänker att föreläsningen ska vara för fler än jourens medlemmar.

Vad som också är viktigt att tänka på, är att i samarbeten med den offentliga sektorn, som socialtjänsten och skolan, är könsseparatism inte längre lika självklart. När det kommer till socialtjänstens verk­samhet medger 13 a § i diskrimineringslagen att män och kvinnor behandlas olika om »det har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet«, men i exempelvis grundskolan och gymnasiet medger inte diskrimineringslagen egentligen några undantag alls. Tvärtom har könsuppdelad undervisning befunnits vara diskriminerande och från politiskt håll har signaler kommit om ändringar i läroplanen som omöjliggör könsuppdelad undervisning. Är målgruppen skolelever är det alltså att rekommendera att hålla separatistisk verksamhet utanför skolan och skoltid.

Sammanfattningsvis finns det goda möjligheter till separatism, men det gäller att vara vaksam när jouren samarbetar med den offentliga sektorn.
 

Om skribenten

Susanna Eriksson är feminist och jurist, och grundare av Indile Juristbyrå. Hon medverkar regelbundet i Kvinnotryck.