Det första du måste tänka på om du ska dejta en feminist, är att feminister helt enkelt inte är särskilt förtjusta i män. Rådet är hämtat ur ett av de många manliga livsstilsmagasin som blomstrade på 1990-talet, och är serverat med en ironisk twist.
Ironi fanns det däremot inte en gnutta av tio år senare då SVT sände sitt märkliga pekoral Könskriget, som med hjälp av effektsökande spökmusik och eldsflammor i bakgrunden fick Roks att framstå som ett kusligt, sektliknande nätverk vars främsta intresse var att utplåna hela manligheten, och resten är historia. Det stora fyndet i den så kallade granskningen, det som folk ännu minns, var de tre små orden »Män är djur« som blivit startknappen för det eviga tjatet om manshat så fort mäns våld mot kvinnor kommer på tal.
Men helt seriöst – vadå manshat? Det är ju framförallt konsekvenserna av att älska män som Roks och alla jourerna för kvinnor och tjejer har att deala med. Kärlek, inte hat, är det som kan sätta kvinnors och tjejers liv och hälsa på spel, som gör att män kan behandla dem som – ja, som djur. Låt oss då säga att män är djur. I så fall ska de vara jävligt tacksamma över att nästan alla kvinnor älskar dessa djur. Vilka andra djur skulle kunna vänta sig all den sympati och förståelse som kvinnor öser över män. Till och med de farliga. Vore män djur, skulle deras djurart vara mer värd än halva människosläktet. Om män är djur gör de flesta kvinnor verkligen allt de kan för att de inte ska känna sig som djur, så viktiga är de att kvinnors och tjejers gemensamma intressen, solidaritet och sammanhållning får backa för att inga män ska stängas ute. Som djur. Allt annat klassas som manshat.
Men varför är det så himla farligt att bara säga som det är: Feminister är helt enkelt inte särskilt förtjusta i män. Rent generellt.