Blixtrande skarp, kunnig och alltid svar på tal. Och med rak rygg och stadig blick bakom glasögonen. Så är vi vana vid att se företagsekonomen och feministen Agneta Stark. Men bakom allvaret finns också en annan sida, en torr humor och antydan till ett leende i mungipan.
Colette van Luik | Foto: Frida Ekman
Hon kan uppfattas som sträng när hon möter politiker och meningsmotståndare, och det är inte en slump. Agneta Stark har ända sedan hon var ung student varit mån om att vara duktig och navigera bland nästan bara manliga studenter. Först på juristutbildningen, sedan på Handelshögskolan, och som den första kvinnan som disputerade inom företagsekonomi från Stockholms universitet.
– Jag kände mig som en pionjär hela tiden. Jag syntes alltid och det var jobbigt. Som nästan ensam kvinna bland en massa män var jag väldigt mån om att vara påläst, men jag blev också avtrubbad. När jag gick genom korridorerna på universitetet slutade jag att se människor omkring mig, jag skärmade av. Det var ett sätt att få ett eget utrymme, att inte känna mig så betraktad, och kanske att jag då såg lite sträng ut…
Här på kafé Fru Bellman på Bellmansgatan på Södermalm i Stockholm känns hon dock inte särskilt sträng. Visst, allvarlig och fundersam över sakernas tillstånd, men också mer hudlös än förr. Delvis har det säkert med livserfarenhet att göra, men kanske mest för att hon blev änka för fem år sedan. Hennes man, författaren och debattören Sven Lindqvist, gick bort efter en längre tids sjukdom. Då hade de haft en mycket nära relation och varit gifta i över 40 år.
– Sven och jag tyckte om att läsa högt för varandra, bok efter bok i varsin fåtölj. Allt från saklitteratur, romaner och poesi. Att höra en text tillsammans som man efteråt kunde tala om var något vi båda uppskattade.
– Jag är stolt över att ha klarat av de förfärliga åren sedan Sven dog, de har varit vedervärdiga.
Hon är 78 år och har inga planer på att sakta ner tempot. En stor del av tiden ägnar hon åt att förvalta rättigheterna till Svens böcker, som getts ut i 22 länder.
– Jag har en agent i Paris som tar hand om översättningen av böckerna, men jag måste se till att avtalen, momsdeklarationerna och annat blir rätt. Och jag ägnar mycket tid åt att tänka, skriva och lyssna, så jag är inte sysslolös.
Utöver detta sjunger hon i Lidingö Kammarkör, går på teater och umgås med de tre barnbarnen samt vänner, inte minst grannen, litteraturvetaren och forskaren Ebba Witt-Brattström, som bor i våningen under.
– Under pandemin bestämde Ebba och jag att vi var familj, så vi åt middag hos varandra tre–fyra gånger i veckan. Och idag talas vi vid dagligen.
Stödstrumporna drev frågan om ekonomisk jämställdhet under 1990-talet. Agneta Stark var en av frontfigurerna tillsammans med Ebba Witt-Brattström och Maria Pia Boéthius.
De har känt varandra länge. Båda var förgrundsgestalter i det kvinnliga nätverket Strödstrumporna som bildades 1991 på initiativ av författaren och debattören Maria-Pia Boëthius och som arbetade för att öka den politiska kvinnorepresentationen i Sverige. Deras tre främsta krav var halva den politiska makten, hela lönen (jämställdhetslagens krav på lika lön för arbete av lika värde skulle uppfyllas) och slut på våldet mot kvinnor och barn. För att sätta press på existerande partier att öka andelen valbara kvinnor hotade Stödstrumporna med en kvinnolista till riksdagsvalet 1994, något som påverkade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och dåvarande Folkpartiet (idag Liberalerna) att ställa upp med varvade listor där varannan person var kvinna.
– Man måste minnas att detta var en väldigt svår tid i Sverige. Lasermannen smög omkring och sköt invandrare, det brändes kors utanför flyktingförläggningar, det populistiska partiet Ny Demokrati hade bildats, den svenska ekonomin var i fritt fall och botten gick ur den svenska valutareserven. En kort period hade vi en styrränta på 500 procent! Själv hade jag ett bostadslån med 16 procents ränta… Samtidigt minskade andelen kvinnor bland riksdagsledamöterna och då kände vi att vi måste göra något.
Nätverket bestämde från början att bara hålla på i tre år och jobba fram till valet 1994. Och dessa tre år var inte fria från konflikt, minns Agneta.
– Vi var mellan 50 och 60 kvinnor som träffades en gång i månaden. Vi grälade ibland men hade kul hela tiden. Jag är nöjd över att vi hade så roligt medan vi höll på med Stödstrumporna. Och att det gjorde männen arga var extra underhållande. Om män inte har kul vill de heller inte att andra ska ha det. Att ha roligt medan man gör högst allvarliga saker är väldigt viktigt.
Mycket har hänt med jämställdheten sedan dess. Men – trots att fler kvinnor än män läser på högskolan och i regel har längre utbildning, har kvinnor strax under 80 procent av männens inkomst. Logiken bakom de låga kvinnolönerna sas vara att kvinnor hade fel kompetens.
– Ja, man menade att kvinnor måste utbilda sig och ta på sig chefsjobb för att höja sina löner, vilket kvinnor också gjorde. Men samtidigt gjorde man förändringar i skattesystemet som gjorde det lönsamt att ta ut lön i egna bolag och betala kapitalskatt istället för inkomstskatt. Och eftersom fler män än kvinnor har egna bolag betyder det att män betalar mindre skatt och får ut högre lön än kvinnor. Det gjordes ingen genusanalys innan man införde dessa förändringar och man cementerade inkomstskillnaderna.
Det påstås också att kvinnor är dåliga på att löneförhandla, men det anser hon är en myt.
– De största löneskillnaderna finns i gruppen med de högsta inkomsterna. Skulle alltså dessa kompetenta chefskvinnor vara särskilt dåliga på att löneförhandla? Man vill gärna lägga ansvaret på kvinnorna och säga att det är deras eget fel att de tjänar mindre. Männen behöver inte förhandla, de bara får.
De största löneskillnaderna finns i gruppen med de högsta inkomsterna. Skulle alltså dessa kompetenta chefskvinnor vara särskilt dåliga på att löneförhandla?
Mellan 2004 och 2010 var du rektor på Högskolan Dalarna, en av få kvinnliga rektorer i Sverige på den tiden. Fick du den lön du skulle ha?
– Jajamän. Jag löneförhandlade med Karin Röding som då var departementsråd vid utbildningsdepartementet och väldigt genusmedveten. Det var inga som helst problem.

SVENSK HJÄLTINNA
Agneta Stark är en av 100 kvinnor som är omskrivna och avporträtterade i boken »Svenska hjältinnor – 100 berättelser om smarta, starka & modiga kvinnor«.
– Jag är rätt stolt över att jag kommer först av dessa 100 kvinnor, för att mitt namn börjar på A!
Boken finns också i form av ett spel.
Så hur långt har vi kommit när det gäller ekonomisk jämställdhet? Enligt Jämställdhetsmyndigheten går utvecklingen åt fel håll och löneskillnaderna ökar…
– Man måste hela tiden jobba mot den utvecklingen, det är en pågående verksamhet. Det är som med demokrati, den är inte självklar överallt och man måste hela tiden hålla ett öga på den så att den inte hotas.
Det som behöver göras är bland annat riktade lönesatsningar till underbetalda och kvinnodominerade yrken. Ge kvinnor samma rätt till heltid och trygga anställningar. En jämställd föräldraförsäkring. Kartlägga lönerna på alla arbetsplatser för att hitta och åtgärda oskäliga löneskillnader.
– Vi som medborgare måste uttrycka att vi vill ha förändringar och heja på dem som kommer med bra idéer. Journalister måste ligga på partierna och inte låta politiker komma undan med bortförklaringar, som att »dessa saker står inte i partiprogrammet«. Då är det väl bara att införa dem. Man måste ju ha en plan!
Du hade en del synpunkter på förra årets ekonomipristagare, ekonomihistorikern och arbetsmarknadsekonomen Claudia Goldin. Hon som fick priset »för att ha förbättrat vår förståelse av kvinnors arbetsmarknadsutfall«. Hennes forskning ansågs peka på orsakerna till skillnaderna mellan könen som kvarstår än i dag.
Jag vill lyfta alla kvinnor som går till nattskiften på äldreboenden. Som tröstar och tar hand om dem som är svårt sjuka eller håller på att dö.
Vilka var dina invändningar?
– Som pristagare var hon ett bra val och en viktig forskare. Men, hennes forskning på kvinnors och mäns förvärvsdeltagande i USA under 200 år ger inte hela förklaringen till skillnaden mellan könens löner och sysselsättning. Hon studerade bara kvinnor med högre utbildning, som är en oerhört liten grupp, och det innebar att till exempel svarta kvinnor inte ingick i hennes forskning.
– Priskommittén sa att man nu kunde förstå varför det blev som det blev för kvinnor på arbetsmarknaden. Det var väl inget nytt, det hade man kunnat förstå rätt länge om man hade varit intresserad…
Finns det någon särskild person i sammanhanget som du vill lyfta då?
– Alla kvinnor som går till nattskiften på äldreboenden. Som tröstar och tar hand om dem som är svårt sjuka eller håller på att dö. De är en symbol för kvinnors arbete och insatser.
Yrke: Företagsekonom, jurist, författare, samhällsdebattör, forskare som studerat ekonomiska jämställdhetsfrågor, samt feminist. Tidigare rektor vid Högskolan Dalarna.
Ålder: 78 år.
Bor: Södermalm i Stockholm.
Familj: Änka, var gift med författaren Sven Lindqvist tills hans bortgång 2019. En son från ett tidigare äktenskap, tre egna barnbarn samt fyra barnbarn som är Svens.