Fatta vad modiga vi är!

I Brå:s nya trygghetsundersökning avslöjades att rädslan bland kvinnor och tjejer har ökat. Jaha, och? I en värld där politik och ekonomi styrs av män, som därmed tar sig rätten att med våld styra våra kroppar och våra liv vore det väl dumt att inte vara skraj. Men om vi vänder på steken. När vi nu lever så farligt som tjejer och kvinnor, borde vi inte då också
tala om modet som krävs för att ens ta oss fram i livet?

Varenda dag behöver vi rusta oss för att möta de vanliga manliga makt­demonstrationerna. Vågar jag ha de här kläderna? Skita i smink? Vägra sköta grejer på jobbet som de manliga jobbarkompisarna slipper? Visa att jag blir förbannad när jag ideligen utsätts för sexistiska kommentarer och härskarfasoner? Säga nej till sex när jag inte har lust? Störa husfriden med krav på rättvis fördelning av markservicen? När vi behöver uppamma så mycket mod för att ta oss igenom vardagen – hur tuffa är vi inte då som har mod över till att deala med de riktigt seriösa skitstövlarna.

Det är detta överskott av mod som en gång blev de första byggstenarna till Roks jourverksamhet. Modet är också motorn som håller tjejjourerna och kvinnojourerna vid liv. För att inte tala om det ofta livsavgörande mod som behövs för att kontakta en jour. Just nu tar en kvinna steget att lämna en våldsam man. Just nu bestämmer sig en tjej som utsätts för våld i hederns namn för att gå in på en av tjejjourernas chattar och berätta. Just nu sätter sig en kvinna i Saudiarabien bakom ratten och river iväg fastän det där är förbjudet för kvinnor att köra bil.

Och så snackas det om att mod är en manlig egenskap. De flesta män har ju inte ens klarat grundkursen.

Nä, fatta hur sjukt modiga vi är!