Maria Sveland, foto Saga Berlin Niceguzz

Litterär feminism

Kvinnotryck har talat med två populära författare som i sina romaner valt att framhäva kvinnors och tjejers styrka för att inspirera oss att vara lika starka i verkligheten.

Text Unni Drougge

 


Maria Sveland

Feministikonen Maria Sveland skildrar tjejer och kvinnor som på olika sätt gör motstånd mot patriarkatets inskränkning av deras livsutrymme.

Vad är det du främst vill spegla med dessa berättelser – det som sker eller det som borde ske?
– Jag tänker att de hör ihop – även omjag i flera av mina böcker sätter fingret på vissa missförhållanden i vårt samhälle så ligger det ju alltid en vrede och uppmaning till förändring bakom. »Bitterfittan« handlar om att se igenom myten om det jämställda Sverige som Sara växt upp med. Det finns strukturer och normer som gör det svårt för den enskilda mannen och kvinnan att leva och älska jämställt även om vi har de praktiska möjligheterna här i Sverige. Men förväntningarna och kraven på en mamma är trots allt fundamentalt annorlunda än de som ställs på en pappa – ett kulturarv man inte gör sig fri från i första taget. Glappet mellan våra fina ideal och svårigheten i att omsätta dem i verklighet, gör att vi ändå lever ganska traditionellt de flesta av oss.

Finns det nån fiktiv hjältinna du själv hämtat styrka från?
– Inte direkt nån enskild, mer ett sammelsurium av de modiga, vackra kvinnoporträtt som jag läst genom åren. Däremot så tänker jag ofta på verkliga kvinnor i tidigare generationer som genom sin kamp fått utstå hat och förlöjliganden från omgivningen och hur de ändå fortsatt skriva, kämpa, leva. Ibland när det blåst hårda vindar har jag hämtat kraft från dem och tänkt att om de orkade så orkar jag också.

Bitterfittan, omslagI april kommer uppföljaren till »Bitterfittan«, som när den kom ut blev en feministisk isbrytare. Har det blivit lättare eller svårare att föra fram ditt budskap under de tio år som passerat?

– När »Bitterfittan 1« kom ut fick jag mycket kritik från nyliberala skribenter som tyckte att jag var en offerkoftafeminist, att jag mobbade kärnfamiljen och var en dålig mamma som inte älskade mina barn, samt att jag borde skilja mig istället för att gnälla på äktenskapet. Idag verkar alla dessa vara upptagna med att klaga på ensamkommande flyktingbarn så kritiken och ilskan kommer nog från annat håll den här gången. Kanske från SD-anhängarna och dess outtröttliga trollsvans på nätet som hatar alla kvinnor som tar plats. Vi får se.

BILDEN: Maria Sveland skriver om verkligheten och uppmanar till förändring. Foto: Saga Berlin.

 


Simona Ahrnstedt

Romancedrottningen Simona Ahrnstedt låter sina kvinnliga huvud­­personer bryta mot konventionerna, och därmed bryts också ny mark för romancegenren som sådan.

Simona Ahrnstedt skriver om hjärta och smärta med feministiska tillsatser, foto Anna-Lena Ahlström.

Vad fick dig att vilja ta ut svängarna och tuffa till dina romanfigurer?
– Jag är inspirerad av de författare i USA som faktiskt går i framkant när det gäller feminism, mångfald och komplexa samtidsfrågor. I allt jag skriver utgår jag från mig själv, och eftersom jag är engagerad i en mängd frågor så reflekteras det i mitt skrivande. Romancegenren är en utmärkt genre att göra detta i, eftersom den är en kvinnobejakande fristad i ett patriarkalt samhälle.

Finns det nån fiktiv hjältinna som du själv hämtat styrka från?
– Min idol är Modesty Blaise. Alltid.

Vad vill du inspirera dina kvinnliga läsare till?
– Jag vill att mina läsare ska känna sig stärkta i vetskapen att de aldrig ska behöva förminska sig själva för att bli älskade. Att bli sedd och älskad, på ett jämställt och jämlikt sätt – det förtjänar alla kvinnor.

BILDEN: Simona Ahrnstedt skriver om hjärta och smärta med feministiska tillsatser. Foto: Anna-Lena Ahlström

 


Maria Nilson

Maria Nilson blir optimistisk av att studera pessimistisk populärfiktion. Åtminstone när det gäller feministiska förebilder. För det är i de populär­­kulturella fenomenen som verklighetens normbrott först brukar visa sig. Och i dystopierna är det flickorna som räddar världen.

Med sitt brinnande intresse för mainstreamkulturens kvinnoskildringar har Maria Nilson, lektor i litteraturvetenskap, blivit en av många experter på underhållningsgenrer med låg status men desto större genomslag. Två nya trender har hon kunnat spåra i det rikhaltiga utbudet: Världen har blivit mörk och dyster, men de nya hjältarna är tjejer och kvinnor.

På vilka sätt är dessa hjältinnor goda förebilder, tycker du?
– Det positiva med dem är att de är aktiva och kämpar mot höga odds för att ta makten över sina livsvillkor. Vi ser att de kvinnliga karaktärerna blivit starkare, som i »The 100« och »Hungerspelen«. Visserligen hänger en del könsrolls­betingade attribut och ideal kvar, de är till exempel oftast unga med perfekta normkroppar och som regel finns också en heterosexuell romans med i bilden, men samtidigt har fler normöverskridande och subversiva kvinnokaraktärer börjat dyka upp utanför den breda mittfåran, kvinnor som är äldre, som är mutanter och varulvar och sticker av från utseendenormen. Idag kan också storsatsningar få handla om andra relationer än heterokärlek, som i »Modig«.
Maria Nilson har konstaterat att ett nytt kvinnoideal börjat gro till och med inom den könskonservativa romancegenren, där kvinnornas mål i livet mestadels gått ut på att vinna en mans hjärta. Nu finns en växande våg av hbtq-romance, och inte ens vithetsnormen är längre allenarådande.

Speglar då populärfiktionens starkare kvinnogestalter ett ökat mod hos dagens unga kvinnor eller kan det vara tvärtom – att de behövs för att kunna fantisera sig bort från en alltmer begränsad spelplan?

– Både och, tror jag. Dessutom har alltfler börjat tröttna på stereotypa kvinnoporträtt. Och förlagen känner ju till det breda engage­­manget hos unga för feministiska
frågor.

Men hur väl lyckas fiktiva skildringar av kvinnligt mod också ingjuta verkligt mod hos publiken?
– På det kan jag bara ge ett svar: Har ingen aning! Men som mediekonsument behöver man nåt som utmanar och ger hopp men som inte heller ryggar för att beskriva verkligheten som den är.

 

Maria Nilson, foto privat

BILDEN: Maria Nilson är lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet på Institutionen för film och litteratur. Foto: privat