Vad handlar våldet egentligen om?

Kampen om tolkningsföreträdet

Gabriella Nilsson foto Alexandra Roslund

Genom att placera våld i sin historiska och kulturella kontext synliggör forskaren Gabriella Nilsson våldets samhälleliga funktioner, de normer det utgår ifrån och vilken kulturell mening det bär.

– Det har pågått en kamp för att få tolkningsföreträde i frågan om mäns våld mot kvinnor sedan frågan »upptäcktes« av kvinnorörelsen på 1970-talet.

Text: Nicole Kling | Foto: Alexandra Roslund

Användningen av begreppet våld i nära relationer har vunnit mark på bekostnad av mäns våld mot kvinnor, hur ser du på det?
– Syftet med begreppet våld i nära relationer är att vara mer inkluderande så att också andra typer av relationer omfattas. På ett sätt är det positivt, men det bidrar också till att vi tappar den tydliga könsmaktskopplingen. Just nu rör vi oss, på ett globalt plan, bort från det utpräglade könsmaktsperspektivet i politiken. När vi byter mot en mer inkluderande terminologi går den inneboende samhällskritiken i begreppet förlorad, och då är vi tillbaka i 1970-talets diskurs. Detta är inte nödvändigtvis en antifeministisk förändring, det finns en välvilja bakom, men denna utveckling är inte oproblematisk och kan få antifeministiska konsekvenser. Den stora mängden som omfattas av detta begrepp är just kvinnor som utsätts av våld från män och det riskeras att osynliggöras i och med denna begreppsförskjutning.

Ett exempel på hur lätt det är att sänka försök till framsteg är efterspelet av #metoo, där resultatet har blivit en ökad tystnadskultur.

Upplever du att den feministiska forskningen blir hårdare granskad än andra typer av forskning och vad får det i så fall för konsekvenser?
– Överhuvudtaget all form av feministisk verksamhet granskas hårt, och i det ingår naturligtvis den feministiska forskningen. Det får stora konsekvenser, inte minst att man i varje enskilt ögonblick är mer försiktig med hur man formulerar sig. Det kan också leda till att man begränsar sin forskning och väljer frågor utifrån möjligheten att få forskningsmedel eller undviker frågor som man misstänker kommer att ge ett »jobbigt« resultat. Ett exempel på hur lätt det är att sänka försök till framsteg är efterspelet av #metoo, där resultatet har blivit en ökad tystnadskultur – i alla fall om vi tittar på fällande domar, eftersom de flesta domar rör förtal och inte övergrepp.

Hur påverkar man bäst den allmänna diskursen i den här frågan så att den blir mer jämställd och inte ger män tolkningsföreträde?
– Det finns inget entydigt svar på den frågan. Jag har i min forskning gett en förklaring som går ut på att våldet befinner sig mitt emellan fyra historiskt konstruerade grundprinciper i samhället som vi inte vill rucka på. Den första är rättssäkerheten, den andra är privatlivets helgd, den tredje är den sexuella friheten och den fjärde är fadersrätten. Eftersom våldet befinner sig mitt emellan dessa fyra pelare försvårar det förändringsarbetet otroligt mycket. Det händer extremt lite i faktiska handlingar, trots att vi de senaste 30 åren har haft en politik som haft frågan på sin agenda.

DETTA HAR HÄNT
Gabriella Nilsson är docent och universitetslektor för avdelningen för etnologi vid Lunds universitet. Hon har skrivit flera studier om våld och kön, bland annat avhandlingen »Könsmakt eller häxjakt« (2009) och »Våldets kön: Kulturella föreställningar, funk­tioner och konsekvenser« (2020, reviderad upplaga). I Våldets kön närmar sig Nilsson våld som kulturell företeelse och undersöker vilka betydelser våld har i olika historiska och samhälleliga kontexter, vilka funktioner det fyller på en strukturell nivå och för enskilda individer samt vilka konsekvenser det får för våldsutsatta personer. Boken riktar sig till studenter som i sin framtida yrkesverksamhet kommer att möta våldsutövning och våldsutsatthet.