Två års dörrknackande gav resultat. Plötsligt slogs dörren upp på vid gavel och framför henne stod en hel värld och jublade. Idag blir det rusning till butikerna om hon råkar nämna vilket läppstift hon använder, och efter en timme är det slutsålt. Möt aktivisten, bartendern och världssensationen Alexandria Ocasio-Cortez.
Text: Linn Anderson | Foto: Amaly och Ståle Grut / NRKbeta flickr
Det är svårt att avgöra vad som är mest fängslande med det politiska stjärnskottet Alexandria Ocasio-Cortez. Är det hennes vanlighet eller hennes ovanlighet? Vanligheten har hon själv varit noga med att påpeka under kampanjen som gjorde henne till den yngsta ledamoten någonsin i USA:s kongress. Och hon kommer från en gräsrotsrörelse som grott där de etablerade politikerna vänt på klacken och lämnat folket åt sitt öde. Men nu har rösterna som stiger upp från »verklighetens folk« blivit politisk hårdvaluta som kan göra uppstickare till makthavare. Det har fått hela den politiska kartan att ritas om. Och mitt på denna karta i stormakten USA står den 29-åriga uppstickaren AOC, som hon numera kallas.
AOC har också kallats för »en socialistisk Donald Trump« och »en Donald Trump i högklackat«, men i själva verket är hon allt det som Trump inte är. Hon är kvinna, ung, icke-vit, har invandrarbakgrund och kommer från arbetarklassen. Dessutom är hon inte republikan. Men hon är heller inte demokrat i den gamla bemärkelsen. För hon ingår i den grupp som vill förnya det demokratiska partiet inifrån. De kallar sig Justice Democrats – Rättvisedemokraterna – och har givetvis väckt mycket ont blod i demokraternas traditionella falang.
Att AOC blivit en mediemagnet är inte konstigt. Hon har ett bildvänligt utseende, skrattar gärna och spelar korten väl som ung tjej i offentligheten. Men det är något mer med henne. Jag funderar över vad det är när hon kommer gående mot mig i duvgrå byxdress, vinröda stövletter och hästsvans. Mindre i verkligheten än vad man tror när man ser henne på bild, som om berömmelsen får folk att växa rent fysiskt i våra föreställningar. Och en av frågorna som måste ställas är ju då självklart:
Hur kan man hänga med i en så plötslig och drastisk förändring – att bli världsberömd över en natt?
– Den första tiden kändes det som att slitas i stycken, säger AOC. I två år hade jag gått runt i ur och skur och knackat dörr i mitt distrikt, vant mig vid att få ett nej oftare än ett ja, och när sen resultatet kom överträffade det våra vildaste förväntningar. Det känns fortfarande lite overkligt, så jag brukar sätta mig på mitt vanliga hak och snacka med dem som vet vem jag var dagen innan den där dagen då vi vann primärvalet. Men jag känner en enorm press. Varje dag är en dans på spänd lina.
En anständig bostad är ingen dröm, det är en norm. Att få vård och omsorg är inget privilegium, det är en rättighet.
»Alternativa fakta« från konspiratoriska misogyna hjärnor– om AOCR
- Hon är egentligen en skådespelare som gick på en casting anordnad av en kommunistisk pr-strateg som vill ta över Vita Huset.
- Allt hon säger har hon lärt sig innantill av en coach som samarbetar med en grupp turkar som stödde det armeniska folkmordet.
- Staben hon arbetar med får pengar från George Soros.
- Hon kan ingenting om politik och är dessutom dum i huvudet.
- Det är inte hon som skriver sina tweets och kommentarer i sociala medier.
- Hon och de andra nyinvalda vänsteraktivisterna har konstiga namn som ingen kan uttala, de har falska papper.
- Hon och hennes pojkvän har aldrig bott i Bronx som ingår i hennes valdistrikt, de står bara skrivna på en lägenhet som står tom, det har brevbäraren och tanten i blomsterbutiken sagt.
- Hon är ingen gräsrot, hon kommer från en vit, privilegierad elit.
Folk pratar jämt om hur viktigt det är att ha politisk erfarenhet …
– Jag har ju ingen erfarenhet av att sitta i kongressen, men däremot har jag erfarenheter som de flesta ledamöter saknar, och det är en stor fördel. Har man jobbat på en bar och vant sig vid att jiddra med folk som inte vill gå vid stängningsdags, då blir man inte bortsnackad av en massa bullshit. När jag deltar i debatter eller genomgångar tänker jag ofta, men vad pratar de nu om, det var väl inte det här vi skulle diskutera?
– Ja, jag har varit underskattad i hela mitt liv! Men nu vinner jag på det. Det gör ju motståndarna desto sämre förberedda.
Meningsmotståndarna förlöjligar också många politiska förslag istället för att bemöta dem sakligt, exempelvis när de målar upp New Green Deal som en skräckvision – att alla kor måste dö och folk kommer att börja äta hundar. Demokraternas ledare Nancy Pelosi har kallat förslaget New Green Dream och från höger menar de att det är ett försök att göra USA kommunistiskt och kallar förslaget för Vattenmelonen – grön utsida men röd insida.
Vad handlar motståndet om?
– Allt vi gör är att återknyta till demokratiska värderingar, säger AOC. Men det verkar vara många som tror att en rättvisare fördelning och en hållbar ekonomi är odemokratiskt, när det är vårt nuvarande samhällssystem som inkräktar på demokratiska fri- och rättigheter. Kraven vi för fram, som höjda marginalskatter, rätt till bostad, utbildning och vård var det som gällde på 1950- och -60 talet. Det gjorde ju knappast Amerika till ett kommunistland.
– Jag tror att vi kan skapa ett sunt och fungerande samhälle där folk vet att de kan söka läkare om de blir sjuka, att deras barn kan läsa vidare och gå högre utbildningar och slippa leva med en accelererande klimatkris. Det är ingen flummig dröm, det kan vi åstadkomma tillsammans.
Man brukar ju säga »Följ pengarna«, för intressen ljuger aldrig. Går det att få bort pengarna från politiken?
– Det är vårt mål att helt sanera politiken från ekonomiska intressen, säger AOC, som nyligen släppte en träffsäker video om hur lagen tillåter politiker att gynna affärsintressen de själva är inblandade i. Filmen fick miljontals visningar. Vår trovärdighet ligger i att vår valkampanj helt och hållet finansierades av donationer från enskilda väljare och sympatisörer, fortsätter hon.
– Jag vill att människor ska lita på mig, att jag kan lyssna på vad de säger och inte på vad lobbyintressena vill. Vi vägrade ta emot bidrag från företag och miljardärer. Allt det där som brukar finansieras av feta checkar från näringslivet gjorde vi själva istället. Sen när vi lyckades sa alla: Wow, vilken byrå anlitade ni? Men vi nådde ut med vårt budskap tack vare en massa hårt arbete. Och det är så det alltid har varit för mig och för min familj. Min mamma tog jobb som städerska för att jag skulle kunna plugga vidare. När jag var klar med mina studier kom finanskrisen och jag fick ta jobb som servitris för att bidra till att familjen fick tak över huvudet.
– Det är vad pengar handlar om för vanligt folk – om att ha råd att leva. En anständig bostad ska inte vara en dröm, det ska vara en norm. Att få vård och omsorg ska inte vara ett privilegium, det ska vara en rättighet.
Hur kändes det då att själv bli utpekad för att leva lyxliv med en boendestandard som vanligt folk bara kan drömma om?
– För det första har lägenheten jag hyr i Washington en standard som mycket väl skulle kunna vara genomsnittlig, det är ingen science fiction, säger AOC. För det andra var det av säkerhetsskäl som jag flyttade dit. Jag fanns bland annat med på en lista över politiker som skulle bli skjutna. Och så finns det dessa konservativa journalister som spionerar på mig, pratar med grannar och får för sig saker. Och vill hänga ut min skyddade adress.
Hur mycket misogyni och rasism och konspirationsteorier ska egentligen en nybakad kvinnlig politiker behöva tåla? Från Vita Huset och hela vägen ner till Internets sumpmarker…
– Trumps gränslösa beteende har sänkt våra förväntningar så mycket att vi inte ens orkar bli upprörda över att en våldtäktsman kan vara president, säger AOC, men låter mindre glättig på rösten. Jag tycker att det är hög tid att gå vidare och lämna Trump bakom oss, lägger hon till.
Trumps gränslösa beteende har sänkt våra förväntningar så mycket att vi inte ens orkar bli upprörda över att en våldtäktsman kan vara president.
Så fort AOC försvinner in i Capitol Hill kommer en svärm av journalister att rusa fram mot henne. Hon kommer att frysa till ett ögonblick, som ett villebråd framför strålkastarna på en bil. Sen kommer hon att ta upp mobilen och skicka allting vidare till världspubliken som följer henne. Och det är också den enda likhet hon har med Donald Trump.
Jag tänker på vad en stabmedarbetare berättade. Att en hel vägg i AOC:s kontor i Washington är täckt av bilder på människor som uttalat allvarliga hotelser. Och att Alexandria Ocasio-Cortez vibrerar av samma sorts patos och folkliga gensvar som tidigare släckts av en mördares hand.