MOTALA KVINNOJOUR
Motala kvinnojour kämpar som de flesta jourer med tuffa utmaningar och knappa resurser. I en småstad kan det dessutom vara svårare att ta en strid eftersom det inte går att försvinna in i anonymiteten. Men Motalas jourkvinnor har valt att inte fega ur. För de vet att det lönar sig att vara obekväm.
Text och foto: Marja Beckman
Maria Dahl Karlgren och Tina Olby på Motala kvinnojour berättar hur det är att vara jourkvinna i en liten ort där du ofta känner både offer och förövare.
– Vi måste uppbringa mod varje dag, säger Maria Dahl Karlgren som är en av två anställda på kvinnojouren i Motala. Det händer ofta att hon och kollegan Sandra Kindström ber den andra att sitta med och lyssna när de exempelvis ska ringa familjerätten och argumentera för en kvinnas rätt i ett vårdnadsärende.
Eftersom det är viktigt att behålla en god relation till myndighetspersonerna försöker de vara tillmötesgående och trevliga, men de stödsökande kvinnorna går alltid i första hand.
– Vi måste våga vara obekväma. Jag har suttit på många möten med kvinnor som har egen social problematik, till exempel missbruk. Hon blir sällan trodd och får höra att hon får skylla sig själv om hon blir slagen. Där måste vi våga gå in, vara obekväma och säga att det här är hennes rättigheter och skyldigheter, säger Maria.
– Enda sättet att flytta fram positionerna är att gå utanför sin egen bekvämlighetszon. Kamp lönar sig, det är min devis. Då kan något hända, säger Tina Olby, som är jourens ordförande.
Vintersolen tittar fram i den lilla östgötska staden vid Vätterns strand. Här är det inte alltid lätt att vara obekväm. Folk tycker gärna saker bakom din rygg. Och hur är det att veta att grannen, eller en pappa i barnens fotbollslag har misshandlat sin fru? En av de vanligaste frågorna till jourkvinnorna är »hur orkar ni?«.
– Jag skulle inte orka att inte jobba här! Jag vet ju att förövarna finns överallt, att det är någon på min gata, någon på förskolan. Då är det skönt att veta vilka de är, säger Maria.
Jag skulle inte orka att inte jobba här! Jag vet ju att förövarna finns överallt, någon på min gata, någon på förskolan. Då är det skönt att veta vilka de är.
En annan vanlig fråga är om de ofta blir hotade. I en liten stad blir de snabbt offentliga personer när de till exempel syns i lokaltidningen. Men de har inte upplevt några allvarliga hot, bara en pappa till en förövare som utövade »härskartekniker de luxe«.
– Man kan slå sönder fönstret till jouren men jag tror att de tänker att vi är så jäkla tuffa så att vi ringer polisen direkt, då är det inte värt det, funderar Tina.
I år har Motala kvinnojour funnits i 25 år. Födelsedagen uppmärksammades med en utställning och två föreläsningar på biblioteket, samt ett evenemang i Motala Folkets hus på Kvinnodagen den 8 mars. På scenen stod Nour El Refai och den feministiska humorgruppen Stand Up Yours. Egentligen ägde födelsedagen rum redan den 23 januari. Det datumet år 1992 kläckte deltagare vid en kvinnokurs på den närliggande Bona folkhögskola idén om att starta en jour. Inför bildandet hölls ett möte i Folkets hus.
– Dit kom jag in som en allmänt intresserad person, berättar Tina Olby.
I början hade jouren ingen lokal utan träffade stödsökande kvinnor i sina bilar, på promenader eller i ett hörn på ett kafé. En personsökare tog emot samtalen. Jouren anslöt sig tidigt till Roks och organisationen var platt – alla skulle ta sitt
eget ansvar.
Från att ha haft delad lägenhet och kontor har man nu ett fint kontor och ett skyddat boende med fyra rum på en annan adress. Den nya lägenheten ger boendemöjlighet för tre kvinnor, varav två med barn.
Att driva en kvinnojour innebär många strider som kan handla om såväl ekonomi som umgängesrätt. Många myndighetspersoner saknar kunskap om exempelvis psykiskt våld och är alltför måna om att göra »rätt« enligt regelboken. Jourkvinnorna har både gråtit och skrikit över domstolsbeslut.
Men några gånger händer det motsatta: En utredare förstår vad de har sagt och tar kvinnan och barnen på allvar.
– Då gråter vi av glädje! Men det är absurt att vi ska behöva bli glada bara för att en utredare gör sitt jobb, säger Maria.
STORA BILDEN Maria Dahl Karlgren och Tina Olby på Motala kvinnojour uppvaktar årligen politiker i hopp om att få ökade anslag till jouren.
1. Tapperhet, kurage, fatta mod, samla moralisk styrka att kämpa vidare.
2. Sinnesstämning väl till mods; illa till mods
FAKTA OM MOTALA KVINNOJOUR
Grundades: 1992
Antal anställda: Två på heltid; Maria Dahl Karlgren och Sandra Kindström
Antal medlemmar: 23
Skyddat boende: Ja
Nya kontakter under förra året: Cirka 180 (relativt jämnt jämfört med föregående år)