Älska din ilska!

Jag har sett en pånyttfödd ilska skina upp hos tjejer och kvinnor jag möter. Det är en ilska som levereras med ett leende, som har hittat ut istället för att ligga och svida i magen, en ilska som fått vingar. Tillsammans kan vi nu höra vingslagen från tusentals år av kvinnokamp mot mäns våld, dominans och skitstövleri.

Unni Drougge, redaktör för Kvinnotryck.
UNNI DROUGGE
Redaktör för Kvinnotryck

Genom historien har kvinnors vrede bekämpats och bestraffats av patriarkatets väktare. Arga kvinnor har isolerats, förklenats, medicinerats, lobotomerats, torterats och avrättats. Ändå har ursinnet blossat upp på nytt, eftersom ilskan över att vara kuvad, tystad och utnyttjad inte låter
sig spärras in. Inte ens när vi lärt oss frukta vår egen vrede så mycket att vi själva förnekar att den finns, kommer den att hålla sig i schack. För varför ska vi vara rädda för att lacka ur, när det är mäns aggressioner vi ständigt måste förhålla oss till? Det är ju deras aggressiva beteenden som skrämmer, hotar och dödar. Mäns vrede är livsfarlig, medan vår egen ilska över att behöva leva i rädsla är livsnödvändig.

Var det genom att hålla tillbaka sin heliga vrede som våra förmödrar lyckades driva igenom de fri- och rättig­heter som dagens kvinnor och tjejer åtnjuter? Nej, det är deras förbannade ursinne vi har att tacka för det. Och detta är vårt arv och vår skyldighet att föra vidare till kommande generationer. Så ut med hela det härliga raseriet.

Sen kan män roa sig bäst de vill med att kalla oss feminazis, batikhäxor, mensmonster, psykobrudar och bitterfittor, eller klappa oss på huvudet och säga att vi är söta när vi är arga. Men fan att vi är söta. Vi är heta. Heta utav helvete. För raseri ger energi. Därför ska vi älska vår ilska!

Foto: Jini Sofia