En av de mest grundläggande hörnstenarna i Roks alla olika verksamheter, är separatismen. Att kvinnor stöttar kvinnor och tjejer stöttar tjejer, och att jourerna är en zon fredad från män har varit Roks hållning ända sedan starten. Och det som från början var något av en självklarhet har blivit allt mer kontroversiellt.
Foto: Eva Lindberg | Illustration: Lisa Medin
Utgångspunkten, och den övergripande prioriteringen för en kvinno- eller tjejjour, är alltid den stödsökande kvinnan eller tjejen. Hennes behov av en trygg plats, fri från män och killar måste alltid sättas i första rummet. Det viktigaste för den kvinna eller tjej som söker stöd hos en kvinno- eller tjejjour, ofta på grund av just mäns och killars våld, är förstås att hon får det stöd hon behöver. Det är ju hela verksamhetens kärna.
Röster höjs om diskriminering och bristande samarbete – men det beror på att perspektivet har förskjutits. Plötsligt handlar det om männen och killarna, eller om samhällets övergripande behov. Inte om de enskilda kvinnor och tjejer som har rätt till stöd på sina egna villkor, i enormt utsatta livssituationer.
Separatism är inte samma sak som segregation – utan dess motsats. Feministen Marilyn Frye förklarar att medan separatismen initieras av den som är förtryckt, är segregationen ett resultat av förtryckarnas makt. Skillnaden ligger i varifrån initiativet kommer.*
Separatismen är en strategi som används av förtryckta grupper för att uppnå frigörelse och jämlikhet. De dominanta i en maktordning har alltid tillgång till de förtryckta – fysiskt, känslomässigt, sexuellt. Det gäller särskilt i könsmaktsordningen och mäns tillgång till kvinnor i heterosexuella relationer. Det gör separatism till en särskilt effektiv strategi för just kvinnor och tjejer.
Men separatismen väcker reaktioner och motstånd. I skriften Kamp & Systerskap hänvisas till professorn och statsvetaren Maud Eduards, som kallar det »en förbjuden handling« för kvinnor att organisera sig separat i ett patriarkat. Det upplevs otroligt provocerande när män inte får vara med. Feministen och sociologen Carin Holmberg håller med. När kvinnor prioriterar kvinnor upplevs det som aggressiv separatism. Att män prioriterar män är inte alls lika provocerande.
Separatismen har sitt ursprung i uppfattningen att tjejer och kvinnor delar erfarenheten av att könas som tjej eller kvinna i ett patriarkat. Detta systerskap underlättar samtalet om gemensamma erfarenheter och utan män och killar i rummet är det lättare att berätta om mäns och killars övergrepp. Kvinno- och tjejseparatism bidrar till att vi slipper förhålla oss till de patriarkala strukturer som genomsyrar samhället i övrigt. Det är så frizonen skapas, oavsett om mötet med den stödsökande sker på plats, via telefon eller via chatt.
Frågan om separatism var den grundläggande orsaken till Roks splittring1996. Vissa tyckte att organisationen var för ideologisk och radikal och nominerade en egen ordförande till årsmötet 1996. När Elisebeht Markström förlorade valde hon och 16 jourer att bryta sig loss och bilda en egen organisation; Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, SKR, som 2015 bytte namn till Unizon.
*Artikeln Separatism och makt (ACCA nr 5 1991 och The Politics of Reality, 1983)