Hjälp! Jag är livrädd! Men vart vänder jag mig?

Hon startade ett Instagramkonto som skulle belysa mäns våld mot kvinnor. För att uppmärksamheten skulle stanna kvar vid ämnet och inte riktas mot henne som person gav hon kontot ett profilnamn som inte gick att spåra till hennes identitet. Men så snart hon börjat nå ut ordentligt gick hatdreven igång. Målet var att avslöja hennes identitet för att kunna skada henne som person. Här berättar hon själv om sin skräckfyllda tillvaro i cybermobbarnas våld.

Text: Kvinna, feminist och mamma med Instagramkonto

Jag var en av många kvinnor som drömde om att få ett stort konto på instagram. Min dröm gick i uppfyllelse men har också visat sig kunna bli en verklig mardröm.

Självklart kan ingen bli älskad av alla, men gränserna flyttas hela tiden och idag kan delade meningar i en fråga framkalla dödshot, svartlistning, uthängning och drev. Vad som är sant spelar ingen roll, det viktiga är att hata, trasa sönder och släcka ner sitt offer.

Hatarna har fått så stor makt att de kan rasera en människas trygghet, trovärdighet och levebröd. Retar man upp fel person kan det sluta med att man sprattlar i ett hatnät där alla vill se en död.

Jag må vara naiv men jag tror inte att de som näthatar och drevar mot andra faktiskt förstår att de är värre än skolgårds­mobbarna. Istället för att krossa skol­kamrater med hårda ord och krokben sitter de nu med sin lilla smartphone och kan hata dygnet runt. Istället för att skicka lappar i klassrummet sprider de rykten på nätet.

Jag ser lögnerna som sprids om mig, ser hur folk sväljer betet, rakt av. De som säger ifrån eller lyfter sanningen, de blockas. Ingen får spräcka hatbubblan. Och mobbarna finns överallt, även bland dem som utger sig för att vara feminister och aktivister.

Jag minns när hoten började rulla in. Detaljer om hur jag ska våldtas, skäras upp och äta mina egna tarmar eller hur jag ska skjutas i bakhuvudet när jag minst anar det. Trots att det är grovt blockar jag och går vidare. Tänker att det kommer från menlösa galningar.

Det som däremot verkligen skrämmer mig är när det blir personligt. När jag får hot om att mina barn ska skadas. Min rädsla och oro har gått från »tänk om de blir retade i skolan« till »tänk om någon kidnappar, skadar eller dödar mina barn«. Så farligt har hatet blivit. Varje sekund som jag inte är med mina barn har jag telefonen nära, går på helspänn och hoppar till så fort det ringer eller jag får ett sms – alltid beredd på katastrof. Tänk om det är nu jag får veta att mina barn har tagits ifrån mig! Var i morse sista gången jag fick känna doften av barnens silkeslena hår och var det i morse som var sista gången jag fick pussa på deras mjuka barnkinder?

Jag har inte ens polisanmält, eller varför skulle jag? Det kommer ändå läggas ner och glömmas bort. Men vart ska jag vända mig? Är det ens någon som tror mig?

Många påstår ju att kvinnor överdriver när de berättar om alla hot de får, att de hittar på eller bara jagar likes.

Och varför stänger jag inte bara ner mitt konto, då? frågar sig andra. Men vad de istället borde fråga sig är varför våld mot kvinnor aldrig tas på allvar.

Ja, just det, det är ju därför mitt konto finns. För att kvinnor ska bli lyssnade på, tagna på allvar och få både hjälp och stöd. Priset är högt men just det bevisar bara hur viktigt det är att fortsätta.

Foto: iStock