Hitta hem i främmande land – Omelhassan Mohamed

Jag tyckte om jobbet på äldreboendet, men var alltid arg och besviken. Jag hade så stora drömmar och är en välutbildad kvinna.

Omelhassan Mohamed. Foto: Privat

För snart 20 år sen kom Omelhassan till Sverige från Sudan. Då var hon 34 år. Hennes man och pappan till hennes två små barn hade precis fått en forskartjänst på Karolinska Institutet, en chans som inte gick att tacka nej till.

En sval aprildag kom så familjen till Stockholm. Omelhassan, som redan hade en kandidatexamen i ekonomi och samhällskunskap, hade planerat att gå SFI och sen ta en masterexamen. Hon kom in på Uppsala universitet men blev tvungen att tacka nej. Att pendla till Uppsala skulle inte gå med två barn i förskoleåldern. När barnen börjat skolan sökte hon och kom in på Stockholms universitet. Äntligen skulle Omelhassan få följa sin dröm, men återigen blev det kämpigt.
– Jag pluggade en termin och hoppade av, pluggade en termin till och hoppade av igen. Det var så svårt att få det att gå ihop ekonomiskt för vi hade ingen aning om att CSN fanns. De som kommer hit som flyktingar får en del hjälp, men så var det inte för oss.

Drömmarna lades på hyllan och Omelhassan tog anställning på ett äldre­boende. Innan dess hade hon i Sverige jobbat på bageri, på restaurang och som lokalvårdare.
– Under tiden på äldreboendet var jag alltid så arg och besviken. Det var inte som att jag inte tyckte om jobbet, men jag hade så stora drömmar och jag är en välutbildad kvinna. Men det gick inte. Och till slut börjar man ju undra. Beror det på mig? Beror det på språket? Beror det på att jag inte är svensk?

Trots svårigheterna har Omelhassan ändå alltid tänkt på Sverige som sitt hemland.
– Min definition av ett hem är ett land som tillfredsställer ens behov och rättigheter. Det ger Sverige mig. Mina barn kan vara trygga och gå i skola, så är det inte alltid i ett land som är i krig. Men jag saknar det sociala livet, det har jag inte kunnat skapa här. I Sudan börjar du prata med någon på gatan, och snart är du hembjuden på middag. Jag trodde att det skulle vara lika lätt här. Men svenskar är så privata.

Det har varit många hinder för Omelhassan. Och även om glöden har minskat i perioder har den alltid funnits där. Så för tre år sedan bestämde hon sig för att göra ett sista försök med studierna. Hon började vid sidan av arbetet läsa socialpedagogik på distans. Med stolthet i rösten berättar Omelhassan att hon för bara några månader sedan lämnade in sin uppsats. När hon den här gången söker jobb är det med nya förhoppningar. Äntligen känner hon vinden i ryggen!