Ska vi arbeta mer  eller leva mer?

Hur sunt är det att arbeta sig sjuk? Kravet på heltidsarbete har länge legat högt på den kvinnopolitiska agendan. Jämställdhet anses inte kunna uppnås förrän alla kvinnor »tillåts« lägga lika många timmar som män på löne­arbete. Trots de kraftiga produktivitet­s­­ökningar som teknikutvecklingen fört med sig, har en motsvarande sänkning av arbetstiden avfärdats som politiskt nonsens. Åttatimmarsdagen är den oinskränkta normen.

Samtidigt har automatiseringen gjort att stora grupper blivit över­­flödiga på arbetsmarknaden medan de som ännu kan livnära sig på att arbeta måste prestera i ett allt tuffare tempo. Effektiviserings­kraven gäller även inom vård och omsorg, fastän varken antalet omsorgs­tagare eller deras behov går att rationalisera bort genom samma produktivitetshöjande teknologi som präglat exempelvis den mansdominerade metallindustrin. Resultatet visar sig i en stadigt växande siffra över kvinnor med utmattningssyndrom.

Är det då verkligen kvinnor som gagnas av kraven på heltid, när det mest skriande behovet tvärtom tycks vara mer arbetsfri tid?

Text: Ellinor Gotby Eriksson


 

Heltid skapar trygghet!

Hej Maja Fjaestad, samhällspolitisk chef på Kommunal och lektor på KTH!

Maja Fjaestad, foto World Economic Forum, Flickr
Maja Fjaestad, foto World Economic Forum, Flickr

Hur uppnår vi jämställdhet i arbetslivet utan att göra våld på kvinnorna – särskilt med tanke på att utmattningsdepression bland kvinnor ökar, framförallt i den offentliga sektorn?
– Vi vill driva frågan om heltidsarbete som norm, inte en rättighet. Däri finns en semantisk skillnad som är väldigt viktig. En rättighet är en möjlighet, och en möjlighet går att välja bort. En norm går inte att välja bort, vilket i det här fallet borde ligga i både arbetsgivarens och arbetstagarens intresse. Med det sagt måste en person inte arbeta heltid bara för att man har en arbetsplats som erbjuder det. Du ska fortfarande ha möjlig­het att gå ner till en deltidstjänst.

Har ni med kvinnors arbetsmiljö och deras oavlönade arbete i ekvationen?
– Självklart måste anställningsreformen ske parallellt med att ansvaret för det obetalda arbetet förändras, och att kvinnors befintliga arbetsmiljö förändras. Det räcker inte med att vi på Kommunal driver på krav om heltid när vård- och omsorgsarbeten (där kvinnor är över­representerade red. anm.) skapar så mycket ohälsa som de gör idag. På samma sätt måste män börja ta mer ansvar för barn och hushåll. Jag är hoppfull, för många av aktörerna jag möter är förändringsbenägna och jag tror att en levande diskurs om kvinnors arbetssituation bidrar till förändringen.

Hur kan förändringen se ut i praktiken?
– Just nu förutspår vi en brist på undersköterskor. En sådan situation kan göra att arbetsgivarna blir extra motiverade att dels skapa fler heltidsanställningar, dels göra arbetet mer åtråvärt. Det handlar som sagt inte om att man ska tvingas att arbeta hundra procent, men du ska ha möjlighet till det. Det skapar en trygghet, inte minst sett till att kvinnor ska få en rimlig pension.

– Om vi ser till ett yrke som inte är klassiskt kvinnligt, ta svetsarna exempelvis, så är det inte tal om att du bara kan få en halvtidsanställning. I hemtjänsten och andra omsorgsarbeten laboreras det däremot med villkoren. Det är det vi vill frångå.

 


 

Heltid är en kvinnofälla!

Hej Maria Carbin, lektor vid Umeå centrum för genusstudier och en av författarna till Feminism som lönearbete!

Hur ser du på heltidsarbete som en kvinnlig rättighet?
– Jag anser faktiskt att heltids lönearbete snarare är en kvinnofälla än en rättighet. Om Sverige hade sex timmars arbetsdag hade det kanske fortfarande gått att driva den frågan men i hetero­förhållanden idag är det obetalda arbetet ojämnt fördelat. Då blir åtta timmars arbetsdag inte längre en kvinnofråga. Inom jämställdhetspolitiken är den vita medelklassmannen norm. Problemet är att vi inte tänker utanför ramen, att den inte kritiseras.

Hur skulle en sådan normkritik låta?
– Jag tycker att vi behöver kräva rätten att arbeta mindre, snarare än mer. På arbetsplatser där man driver rätten till heltid börjar arbetstagare nu protestera, för att de helt enkelt inte får ihop det privat. De mobiliserar sig, och det faktum att utmattningssyndrom är en kvinnosjukdom uppmärksammas alltmer.

– Det är också intressant eftersom detinte bara är arbetarkvinnor som drabbas, även medelklasskvinnor blir utbrända. Detta trots att systemet är anpassat för att de med pengar ska kunna köpa ruttjänster och lönearbeta ännu mer. Rätten till heltid kan inte vara en feministisk fråga längre, vi måste istället fråga oss vilket liv vi egentligen vill leva.

Hur föddes idén om heltid som kvinnlig rättighet?
– I samband med nedmonteringen av 1950-talets så kallade »male bread­winner«. Modellen där mannen jobbade och kvinnan var hemmafru, åtminstone inom medelklassen – arbetarkvinnor har alltid jobbat. Under 1970-talet gick den traditionen över till en tvåförsörjningsnorm, då satsades det samtidigt på en fungerande välfärd och bra omsorg. Nu är vi tillbaka i den borgerliga ideologin, där det har uppstått ett omsorgsglapp och den med pengar har möjlighet att lösa »livspusslet«.

Hur skapar vi ytterligare ett paradigmskifte?
– En förändring kan inte ske över en natt, men vi skulle kunna minska på arbetstiden successivt, vi behöver inte införa medborgarlön på en gång! Liberal­feministerna slängde ut babyn med badvattnet när de framhöll att kvinnor skulle frångå hemmafruidealet. Kritiken mot de biologistiska särartsfeministerna var såklart befogad, men vi reproducerar inte kön bara för att vi månar om varandra. Att ta hand om barn och äldre är allas ansvar.

Maria Carbin, foto Elin Berg