Med inspiration från Tyskland startades Sveriges första tjejjour i juni 1996. Det var Stockholms tjejjour, som då huserade i Kvinnohuset. Sedan dess har den fått många efterföljare och idag finns det cirka 80 tjejjourer runt om i Sverige.
Under 1990-talet noterade alltfler kvinnojourer att unga tjejer hade ett särskilt behov av stöd. De nåddes inte av kvinnojourerna, trots deras våldsutsatthet.
– Många står inför viktiga livsval, de tvekar och famlar, och har ingen vuxen kvinna att prata med som förstår, sade en av initiativtagarna Ina Muller inför starten.
Unga tjejer har många gånger andra slags problem de behöver diskutera.
Att inte bara fokusera på våldsutsatthet är en medveten strategi för tjejourerna – dels för att möta målgruppens behov som är bredare, men också för att sänka tröskeln att söka stöd , och den vägen också komma åt eventuell våldsutsatthet.
– På kvinnojourerna för vuxna fokuseras problematiken så mycket på våld, skilsmässor och misshandel. Unga tjejer har många gånger andra slags problem de behöver diskutera. För dem kan det kännas bra att de har en särskild jour, konstaterade en av de första jourtjejerna Eva Karlsson i samband med att den första tjejjouren startade.
Sexuellt våld, otrygghet hemma och att må dåligt i skolan kan vara exempel på problem som unga tjejer brottas med. Den första jouren drogs igång med stöd från socialtjänsten, brottsofferjouren och stiftelsen Non Violence, och den har fått efterföljare i flera kommuner. I dag finns det ett 80-tal tjejjourer runtom i Sverige, varav 35 hör till Roks. År 2000 lade Roks till tjejjour i sitt namn och blev Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.
Bilden från Stockholms tjejjour. Foto: Marja Beckman